French, 1850-1924 was a French realist painter, sculptor, and printmaker who exhibited with the Impressionists. He was also active as an actor and writer. He was born in Paris, and showed an interest in music and theatre before becoming a painter in 1870. One of his landscape paintings was accepted for exhibition at the Salon in that same year. In October 1871 he began three months of study under Jean-Leon Gerôme at the Ecole des Beaux-Arts in Paris; he had no other formal training. Raffaëlli produced primarily costume pictures until 1876, when he began to depict the people of his time particularly peasants, workers, and rag-pickers seen in the suburbs of Paris in a realistic style.   Related Paintings of Jean-francois raffaelli :. | Fisherman on the Bank of The Seine | Notre-Dame de Paris | The Absinth Driken | The Old Convalescents | Guests Attending the Wedding (san09) |
Related Artists:
Cornelis Norbertus Gysbrechts
(ca 1630 - after 1683) was a Flemish painter of still life and trompe-l'œil active in the second half of the seventeenth century. Gysbrechts was born in Antwerp, where, according to the RKD, he became a member of the Guild of St. Luke in 1660. He signed his name with "CND". His first known paintings date from 1659 in Antwerp. He painted in 1664 in Regensburg, from 1665-1668 in Hamburg and from 1668 to 1672 at the court in Copenhagen.
j. f. willumsen
(7. september 1863 i København - 4. april 1958 i Cannes) var en af pionererne bag det moderne gennembrud i dansk billedkunst omkring 1900. Han var primært maler, men mestrede de fleste kunstarter og arbejdede desuden som billedhugger, grafiker, keramiker, arkitekt og fotograf. J.F. Willumsen studerede ved Det Kongelige Danske Kunstakademi fra 1881 til 1885. Efter tre forgæves forsøg på at blive indstillet til afgangsprøven på Kunstakademiet, studerede han på Kunstnernes Frie Studieskoler i København. I 1891 var han med til at stifte Den Frie Udstilling, hvis udstillingsbygning han tegnede i 1898. Willumsen opholdt sig i hovedparten af sit liv uden for Danmarks grænser, hovedsageligt i Frankrig, hvor han under et ophold i Paris 1890-94 blev præget af symbolismen. I de følgende årtier blev han eksponent for flere af epokens kunstretninger og hans stil ændredes i mere ekspressiv retning. Willumsen tilbød en stor del af sine værker og kunstsamling til staten og arbejdede fra 1930'erne på oprettelse af et museum. I 1957, året før hans død, åbnede J.F. Willumsens museum i Frederikssund.
ulrika eleonora
Ulrika Eleonora d.y., född 23 januari 1688, död 24 november 1741, var regerande drottning av Sverige 1719-1720, dotter till Karl XI och Ulrika Eleonora av Danmark, syster till Karl XII samt kusin till August den starke, Fredrik IV av Danmark och Fredrik IV av Holstein-Gottorp. Hon gifte sig 24 mars 1715 med Fredrik av Hessen, den blivande Fredrik I, men förblev barnlös. Ulrika Eleonora föddes den 23 januari 1688 på Stockholms slott som dotter till kung Karl XI och Ulrika Eleonora d.ä. Under barndomen förbisågs hon av alla för sin äldre, livligare och mera begåvade syster Hedvig Sofia. Så snart hon blivit giftasvuxen fick hon många friare, bland andra blivande Georg II av Storbritannien och arvprins Fredrik av Hessen-Kassel. Redan 1710 begärde denne hennes hand, men deras trolovning tillkännagavs inte förrän den 23 januari 1714. Bilägret firades den 24 mars 1715. Under Karl XII:s vistelse utomlands var hon, efter Hedvig Sofias död (1708), den enda myndiga medlemmen av kungahuset inom riket om man borträknar hennes åldriga farmor (Hedvig Eleonora). I slutet av 1712 eller början av 1713 hade Karl XII tankar om att göra sin syster Ulrika Eleonora till regent, men fullföljde inte denna plan. Det kungliga rådet däremot övertalade henne att bevista dess sammanträden för att i henne erhålla ett stöd. Första gången hon infann sig i rådet, 2 november 1713, beslöts också om sammankallande av en riksdag. Det s.k. rörelsepartiet vid denna riksdag ville att prinsessan i kungens frånvaro skulle göras till riksföreståndarinna "såsom närmaste arvinge till kronan och regementet". Detta förslag motarbetades av Arvid Horn och rådet, som fruktade att svårigheterna för en ändring av regeringssättet därigenom skulle ökas. Prinsessan visade emellertid ständerna stort intresse för landets angelägenheter. I sina brev till kungen uppmanade hon honom att återvända hem och varnade honom för möjliga följder av hans frånvaro. Med hans samtycke undertecknade hon under den följande tiden alla rådets skrivelser, utom dem som var ställda till honom, för i sin egenskap av vice regent var hon ett med kungen enligt dennes uppfattning. Mera sällan deltog hon i rådets förhandlingar.